Vi är som folk är mest. Vi tvingas spendera långa stunder varje dag i kollektivtrafiken. Samhället är konstruerat och staden byggd på ett sätt som gör att vi som arbetar med hederliga jobb, är arbetslösa eller studerar måste bo långt ute i förorter, medan våra arbetsplatser, skolor eller viktig samhällsservice finns någon annanstans.

Ibland betalar vi, men oftast inte. Det kan bero på att vi inte har råd, men kan också vara en avgiftsstrejk. För oss vanliga resenärer är spårvagnen en scen där klasskriget utspelas: där de som redan gjort sig rika på vårat arbete och vår konsumtion har förvandlat förusättningen för vår överlevnad – rörligheten i staden – till en konsumtionsvara. Så lyckas de tillskansa sig än mer av kakan, på våran bekostnad. De tunga ackorden hårdnar.

Vi deltar motvilligt i det dagliga skådespelet. Kontrollanterna kliver på, halva vagnen kliver av. Vi delar på risken solidariskt och går med i Planka.nu:s P-kassa; vi varnar våra medresenärer när vi ser de blåa jackorna.

De syns ändå. Civilkontrollanterna däremot är en våldsam upptrappning i klasskonflikten. Skådespelet ersätts med en jakt, där aggressiva och hänsynslösa låtsaspoliser ska leta fattiga stackare att förstöra dag och liv för. Som en utvidgning av kontroll- och övervakningssamhället är deras syfte att göra oss paranoida och misstänksamma mot våra medresenärer, att bryta vår solidaritet. Vi gör det enda naturliga för att besvara denna upptrappning: Vi hjälper varandra veta hur civilkontrollanterna ser ut. Därför driver vi kontrollantkoll, som ett solidariskt självförsvar i klasskriget.

Västtrafik är väl medvetna om sin roll i skådespelet – det är därför de under det senaste året trappat upp sin propagandakampanj om att skamma, skuldbelägga och håna plankande resenärer. Genom att framställa deras kommodifiering av vår rörlighet som en fråga om principer – att de som inte behöver använda bussen inte heller ska betala för den – försöker de fördunkla klassrelationen. Vi gör inte mer än att spela med dem: genom vår nya affischeringskampanj försöker vi återigen synliggöra klasskriget genom att säga det tysta högt och uppmana våra medresenärer till solidaritet.

Vårt intresse är inte att sparka neråt. Kontrollanternas (dåliga) yrkesval görs inte i ett vakuum. Genom strukturer som rasism, ålderism, funkofobi och patriarkatet skapar borgarklassen mer och mindre prekära delar av arbetarklassen för att sedan kunna vända oss emot varandra. På kort sikt borde kontrollanterna tas bort helt. I förlängningen vore det naturligtvis rimligt med en helt avgiftsfri kollektivtrafik. Tills dess uppmanar vi alla kontrollanter, uniformerade som civila, att göra rätt för sig och skaffa ett hederligt jobb.

Vi som driver kontrollantkoll är Framåt kamrater. Vi drömmer om att lägga ner webbsidan – att ersätta skådespelssamhället med en solidarisk kollektivtrafik där rörlighet är en rättighet, tillgänglig för alla. En värld där kontrollerande chefer, stress eller segregering inte alls är vad som avgör var, hur eller när vi reser. En värld där vi lever enligt principen ”av var och en efter förmåga och åt var och en efter behov”.

Dröm med oss!